Vad är möjligt för dig att uppnå under 2012?

Vem har bestämt de gränser du just radade upp i ditt huvud?

Har du testat dem, och VET att det är så? Om inte, så finns väl ingen anledning att inte testa? Och ännu mer, all anledning att testa.

Det sägs att 80% av de hinder vi upplever enbart finns i våra huvuden. Tänk om det är så. Tänk om de uppfattningar vi har om var vår förmåga tar slut inte är sanna? Tänk om vi låtit våra lärare, föräldrar, vänner, chefer, tränare, Jante, eller någon annan, tala om för oss vad vi kan och inte innan vi ens testat, och sedan bara nöjt oss med att ha dessa begränsningar?

Vad skulle hända om du utgick från att det du tror inte är möjligt för dig är möjligt? Vad skulle du göra om du visste att du inte kunde misslyckas? Om du dessutom inte behövde oroa dig för att någon annan skulle försöka avråda dig, eller bli missunnsam över din framgång?

Det bästa är att du inte behöver tänka på vad andra ska säga om du tar dig an ett skutt i din utveckling eller prestationer. Vem gör du glad genom att hålla igen? Skulle du inte bli gladare av att upptäcka att du har en kapacitet bortom vad du (och vissa andra) vågat tro?

Låt 2012 bli året, då du testade dina gränser och såg vad som är möjligt, på riktigt. Kom ihåg, omöjligt är bara en åsikt. Hela tiden finns det människor i världen som gör saker andra påstår är omöjligt. Vem bestämmer vad som är möjligt eller omöjligt för dig?

Impossible is not a fact, it's an opinion.

Något av det läskigaste som kan hända under tiden man jobbar med att bryta genom sitt skal och ta för sig av livet är att människorna omkring inte delar vår uppfattning om saker och ting. Du tränar i veckor på att be om det du vill ha, och så säger den andra “nej”! Marken rämnar, och det känns som att det inte var något värt att lära sig att ställa krav.

Vägen till framgång ligger där...

Poängen är att du har rätt att be om det du vill ha, men med vissheten om att den andra har rätt att säga nej. Den andra har dessutom rätt att ställa sina önskemål och krav. Du har rätt att säga ja eller nej till det också, såsom dig behagar. Att acceptera och framförallt hantera meningsskiljaktigheter är en viktig del av tillvaron. Att låtsas som att det inte finns några sådana är i alla lägen sämre fejk än italienska fotbollsspelarnas “fällningar”. Att i sin process mot ett modigare liv där man tar för sig mer inte ta med dem i kalkylen bäddar för obehagliga överraskningar.

Nu är jag absolut sist i kön till att avråda folk från att ta för sig av livet. Mitt jobb går ju ut på motsatsen. Många livscoacher och inspiratörer glömmer att nämna att man behöver göra en liten ekologikoll innan man sätter igång. Som sagt, absolut inte för att avskräckas, utan för att se var potentiellt motstånd finns. Om målet är att gå ner 15kg kan man ge sig 17 på att någon av ens vänner försöker avråda dig. Inte för din skull, utan för att själv slippa känna att hon/han inte kan. Vill du byta till ett jobb som innebär mer arbete, eller resor kan familjen ha synpunkter.  Vill du gå en utbildning till ett toppjobb så får du räkna med att vissa inte kan unna dig framgången.

Det är inte heller deras jobb att hålla med dig om allt du vill, gör, eller säger. Det är ingens plats i livet att urskillningslöst stötta oss i allt vi företar oss. Ingen annans, än vår egen. Mitt liv skall i allt jag företar mig understödjas av mig. Allt annat stöd är bonus, men vi kan inte fatta alla beslut här i livet med omgivningens godkännande som krav. Då blir inte mycket gjort, och vi upptäcker till slut att alla andras önskemål och behov sedan länge gått om våra egna på vår agenda.

Det blir en fråga om att välja. Vad är viktigt för dig? Ibland innebär viljan att ta sig framåt att vissa människor blir hinder, och du får välja vad som betyder mest för dig. Våga välja det som känns rätt innerst inne. Det är ditt liv, och du lever det för din skull. Gör gärna andra glada på vägen, men glöm inte att en bra medmänniska är en lycklig medmänniska. Gör du dig själv lycklig är du också till mer glädje för andra. Testa om du inte tror mig. Och tror du mig, vad väntar du på?

“I love argument, I love debate. I don’t expect anyone just to sit there and agree with me, that’s not their job.”
(Maggie Thatcher)