Callisto

Archive for februari, 2011|Monthly archive page

Våga välja det som betyder något för DIG

In prioritera, självuppoffring, val on 18 februari, 2011 at 10:34

Igår föreläste jag på First Hotel G i Göteborg på Framgångsrika Relationers event. Temat var att få framgång och välmående att gå hand i hand. Jag pratade om vår ”självuppoffringskult” i västvärlden. Det vill säga om drivet vi har att jobba så hårt att vi inte pallar att ha ett liv vid sidan om, och blir glorifierade för detta

Bettskena

beteende dessutom. Det är FIIIIINT att offra allt för jobbet. Då är man riktigt karriärmedveten. För några år sedan, innan mindfulness-vågen slog mot oss, var det ju näst intill suspekt att ha luckor i sin kalender. Superbrudarna lyckades mitt i detta avla fram välartade barn (medan de själva knaprade lyckopiller och lyssnade på stresshanteringsband när övriga familjen sov), ordna vännernas födelsedagskalas, vara brudtärnor på alla bröllop omkring, fixa firmafesterna, laga familjemiddagarna, hjälpa föräldrarna, passa grannarnas barn…

Nu är det tack och lov inte lika suspekt att vilja ha egentid. Lyckopiller och bettskena har delvis fasats ut till favör för

Lyckopiller

att faktiskt varva ner och göra ingenting alls. Men det räcker inte. För att livet ska kännas sådär gott att man somnar nöjd på kvällen och vaknar förväntansfull inför nästa dag, så måste vi leva ett liv som vi själva känner för.

Hur ska vi komma dit? Sätten är många, men här kommer ett tämligen enkelt och snabbt sätt att bena ut vad som är viktigt. Tänk nu på att rangordna ärligt, inte såsom din mor, din partner eller din chef skulle vilja. Rakt från hjärtat.

  1. Skriv ner alla delar som ingår i ditt liv (vänner, familj, jobb, intressen…) på post-it-lappar.
  2. Skriv ner också sådant du skulle vilja ha i ditt liv om det inte redan finns där.
  3. Rangordna. Du kan antingen bara rada upp dem som det känns, eller om det känns svårt göra en ”utslagsduell” där du sätter varje del mot alla de andra, och sedan rangordnar dem efter flest ”segrar”.
  4. Titta på listan. Känn efter. Känns den rätt? Om inte, justera.
  5. Låt listan ligga några timmar, eller dagar. Titta på den igen. Känns den fortfarande rätt? Om inte, justera.
  6. När listan känns helt rätt, så har du DIN rangordning på livets delar. Planera tillvaron utifrån listan.

Det är när vi inte är sanna mot våra egna prioriteringar som livet skaver. ”Men… […] då? Och […]? Blir inte […] lidande/besviken/sur..?” Mycket möjligt. Men fanns de där sakerna och personerna högst upp på din prioriteringslista? Om inte, är deras behov verkligen viktigare än dina egna? Varje val jag gör är en värdering av mig själv. Varje gång jag väljer bort det jag vill till favör för någon annan/något annat, så har jag talat om att jag värderar mig själv lägre. Ibland kan det kännas okej att göra saker man inte brinner för. Men om livsådran inte löper genom dina egna passioner och behov kommer det att förr eller senare att ge en bitter eftersmak. Du kan, får och behöver leva ett liv som känns rätt för dig. När börjar du?

Annonser

Andras jobb är inte att hålla med oss

In Uncategorized on 10 februari, 2011 at 19:21

Något av det läskigaste som kan hända under tiden man jobbar med att bryta genom sitt skal och ta för sig av livet är att människorna omkring inte delar vår uppfattning om saker och ting. Du tränar i veckor på att be om det du vill ha, och så säger den andra ”nej”! Marken rämnar, och det känns som att det inte var något värt att lära sig att ställa krav.

Vägen till framgång ligger där...

Poängen är att du har rätt att be om det du vill ha, men med vissheten om att den andra har rätt att säga nej. Den andra har dessutom rätt att ställa sina önskemål och krav. Du har rätt att säga ja eller nej till det också, såsom dig behagar. Att acceptera och framförallt hantera meningsskiljaktigheter är en viktig del av tillvaron. Att låtsas som att det inte finns några sådana är i alla lägen sämre fejk än italienska fotbollsspelarnas ”fällningar”. Att i sin process mot ett modigare liv där man tar för sig mer inte ta med dem i kalkylen bäddar för obehagliga överraskningar.

Nu är jag absolut sist i kön till att avråda folk från att ta för sig av livet. Mitt jobb går ju ut på motsatsen. Många livscoacher och inspiratörer glömmer att nämna att man behöver göra en liten ekologikoll innan man sätter igång. Som sagt, absolut inte för att avskräckas, utan för att se var potentiellt motstånd finns. Om målet är att gå ner 15kg kan man ge sig 17 på att någon av ens vänner försöker avråda dig. Inte för din skull, utan för att själv slippa känna att hon/han inte kan. Vill du byta till ett jobb som innebär mer arbete, eller resor kan familjen ha synpunkter.  Vill du gå en utbildning till ett toppjobb så får du räkna med att vissa inte kan unna dig framgången.

Det är inte heller deras jobb att hålla med dig om allt du vill, gör, eller säger. Det är ingens plats i livet att urskillningslöst stötta oss i allt vi företar oss. Ingen annans, än vår egen. Mitt liv skall i allt jag företar mig understödjas av mig. Allt annat stöd är bonus, men vi kan inte fatta alla beslut här i livet med omgivningens godkännande som krav. Då blir inte mycket gjort, och vi upptäcker till slut att alla andras önskemål och behov sedan länge gått om våra egna på vår agenda.

Det blir en fråga om att välja. Vad är viktigt för dig? Ibland innebär viljan att ta sig framåt att vissa människor blir hinder, och du får välja vad som betyder mest för dig. Våga välja det som känns rätt innerst inne. Det är ditt liv, och du lever det för din skull. Gör gärna andra glada på vägen, men glöm inte att en bra medmänniska är en lycklig medmänniska. Gör du dig själv lycklig är du också till mer glädje för andra. Testa om du inte tror mig. Och tror du mig, vad väntar du på?

 

”I love argument, I love debate. I don’t expect anyone just to sit there and agree with me, that’s not their job.”
(Maggie Thatcher)