Callisto

Archive for mars, 2011|Monthly archive page

Våga kräva ”O”

In bitcha, relationer, självuppoffring on 27 mars, 2011 at 12:36

Idag fanns det ännu en läsvärd krönika i Aftonbladet om kvinnans orgasm. Skriven av en man, dessutom, vilket överraskade mig. Bockar och tackar för att han slår ett slag för kvinnans njutning på detta sätt. Han skriver om den bortglömda nyckeln, vår klitoris, och att mannens orgasm ses som självklar och kvinnans möjligtvis som en trevlig bonus, om den uppmärksammas alls.

Är du inte klar snart?

Blev lite upprörd när jag läste, för det är verkligen så många tycks resonera. Hans klimax ska givetvis inträffa, det är liksom underförstått och givet, medan hennes, eftersom den är så komplicerad och mystisk *öhhhhhhh*, är okej att man inte får med. Som Martin Ezpeleta, krönikören, konstaterar, så får hon se till att hänga med, eller finna sig i att inte få sitt. För så har det ju varit sedan urminnes tider. Många kvinnor har aldrig ens fått uppleva någon orgasm, trots fleråriga relationer.

Ditt problem? No way! ERT!

Min uppmaning är att vara en Bitch också i sängkammaren. Ta för dig. Kräv din självklara rätt att njuta lika mycket, och att få lika mycket av leken. Vägra stå tillbaka, vägra skämmas för att du vill yla ut din njutning i slutet av det roliga. Vägra gå med på att det är ”ditt problem”. Behöver du tid, se till att få tiden.

Förspel? Vad menar du nu?

Förspel är inte ”ett nödvändigt ont tills han får stoppa in den”, utan en del av den sexuella samvaron. Det är ert gemensamma problem, eller projekt, att se till att ni båda får ut något av busandet. Och om du inte får gehör för att du också vill ha det gott? Då är frågan om det är värt det över huvud taget. Varför ställa upp på knapphändigt tillfrdsställande sex där dina behov inte blir tillgodosedda? Nä, just det. Självuppoffringssex är ingen merit, inget någon kommer att tacka dig för, och inget som ger dig någon bonus i slutändan.

Med tanke på tidens anda nu med otrohetssajter, dejtingsajter, och så mycket annat att välja på, det gäller inte bara honom. Skulle han gå till en annan för att du har krav, his bad, och valfriheten gäller dig också. Glöm inte det. Var inte rädd att han ska gå om du inte gör allt och står tillbaka med dina behov. Inse att du också kan välja en relation som ger dig det du behöver.

Annonser

Varför vara otrogen när du kan dra?

In normopati, relationer on 26 mars, 2011 at 16:59

Läste en fantastisk kolumn i DN om hysterin kring otrohetssajterna. Alltså sajter som uppmanar folk till att ha affärer vid sidan om. Många ser detta som en skymf mot Den Heliga Relationen.

Lena Andersson skriver klockrent om hur parbildningshysterin får människor att stanna i relationer som känns mer som slit än kul, och som känns mer som jobb och tvång än äventyrligt. Att vi från barnsben lär oss att vi måste hitta en ”bättre hälft”, eller förbli halva. Denna normopati kring att ”alla måste bilda par” gör att få vågar ställa sig utanför pakarusellen, och rädslan att hamna utanför den gör att många stannar i relationer som sedan länge slutat ge dem något alls. Det gör också att vi sannolikt är mindre benägna att jobba på våra relationer. Man är nöjd så länge man är två och så sitter man av livet i samma bostad, utan att värna om relationen. För det ska man ju vara. Två och nöjd.

Lyckan med tvåsamhet

Jag håller med Lena. Det värdiga sättet att hantera en död eller döende relation är inte att vänsterprassla. Det är att gå. Av respekt för sig själv och sin partner. När gräset på andra sidan är klart grönare, så är det dags att packa och dra. Otrohet är inte problemet i sig, det är ett symptom på att något fattas i relationen. Eller möjligtvis att man har dålig impulskontroll… Hursomhelst känns inte en sådan relation där någon drar sig till en otrohetssajt som den optimala.

Gissar att en del tvåsamhetsivrare kommer att sätta i halsen vid tanken på att man så lättvindigt kan säga ”BYT” om relationer. Men är det verkligen värt att eftersträva långa relationer till varje pris? När vi kan välja, varför inte välja? Säger inte ”byt som du byter underkläder”, men när relationen kostar mer än den ger, så är den faktiskt inte värd sin tid längre. Många relationer havererar förvisso för att man tagit tvåsamheten som ett slutmål istället för startskott till nya processer, men poängen kvarstår. Är det inte bra för dig så är det inte. Våga vägra parhysteri, våga välja din egen väg. Våga välja den relation som ger dig det du behöver, och välja bort de andra. Inget konstigt med det.