Callisto

Food shamingens högtid närmar sig

In Uncategorized on 9 december, 2015 at 12:52

På nästan alla arbetsplatser där jag varit har jag hört dem, kommentarerna om vad folk äter. Det haglar deklarationer om att man inte borde stoppa i sig [valfri ätbar produkt som inte är en morot eller broccoli] (som man sedan med ett skamset leende ändå äter) eller att man minsann tänker kompensera genom att genomgå [valfri fysisk aktivitet eller obskyr diet] (som ändå inte blir av) nu när man uppvisat dålig karaktär igen i fikarummen och olika webbfora. Det är oklart om dessa uttalanden är till för att övertyga sig själv eller  andra, eller om de tjänar som påminnelse för alla omkring om att det är viktigt att skämmas för sin aptit och att allt gott minsann måste göras bot för. lussekatter

Igår dök det upp en tråd på ett forum för träning som jag hänger på, och frågan var hur man motstår frestelser i form av lussebullar och pepparkakor. Svaren anammade diskursen om att man ska ”skärpa sig” (men först efter jul), och det diskuterades hur svårt det var att sluta äta efter en lussebulle. Detta var ett gigantiskt problem för vissa. Återigen gjordes den felaktiga kopplingen ”Jag har ätit godsaker, alltså MÅSTE jag göra bot genom motion.”. Felfelfel.

En lussebulle, eller fem, på en kväll, gör varken från eller till, till att börja med. Faktiskt inte, om du inte är diabetiker och fuppar blodsockret och insulinet helt och hållet. Det är bara när de där lussebullarna blir en daglig vana som de kommer att påverka den åtråvärda formen (som ”alla” säger sig vilja ha, men få vill engagera sig på riktigt för) (Och vem bryr sig om formen när det är funktionen som räknas?). Men det är inte ett problem om den som äter bullarna tycker det är i sin ordning. Det finns inget, alltså INGET, som säger att vi måste gå runt och ha dåligt samvete för att vi äter, eller äter godsaker. Nästa gång någon pratar om att ”börja träna [efter valfri lagom lång period för att hinna glömma detta löfte]” för att hen ätit något gott kommer jag att be personen antingen ändra till önskad livsstil, eller hålla truten. Ät vad du vill. Träna om du vill. Men gör det utan löpande kommentarer om ditt samvete eller din karaktär. Lägg energin på att göra det du anser är rätt istället. Ingen mår bättre av att veta att du har, eller låtsas ha, ångest för lussebullarna.

Jag är så innerligt trött på att folk food shamear sig själva och andra. Runt jul eskalerar detta tugg, även om det förekommer året om. Lägg ner. Ät gott utan skuldkänslor, och träna om och när du vill.  Om vikten, orken eller formen inte är som du vill, fundera över i vilken ände, eller kanske båda, av kost och rörelse, som du behöver göra förändringar. Är det värt det? Gör det. Är det inte värt det? Gör inte det, men spring inte runt och kommentera allt du borde och inte borde göra i mat- och träningsväg som något slags kompensation. Gör ett vuxet val, och kör på det. Utan förklaringar eller ursäkter.

Kom ihåg att alla andra också ska göra sina val. Så skippa ”Pizza, idag IGEN?!”-kommentarerna och frågorna om ifall någon har binnikemask. Snegla inte på grannens lunch och kommentera, för hen eller för någon annan. Fråga inte ”Vilken diet kör du?” (särskilt om du tänker bli sur för att vissa av oss verkligen äter precis det vi vill, när vi vill…). Din mat- ditt bekymmer. Min mat- mitt bekymmer. Frågor på det?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: