Det du inte sår, skördar du inte heller

Som man sår, får man skörda. Och om du inte sår, så blir det ingen skörd. Det är extremt sällan någon faktiskt skördar utan att ha sått i någon ände av processen. Ingen talang tar dig hela vägen till stora framgångar utan hårt arbete. Få av oss har någon god fe som gudmor. Så de flesta som tagit sig någonstans gjorde det på grund av sin vilja att jobba lite till. Göra lite mer. Ta i lite extra. Det är den som inte ger upp, och som kan tänka sig att lägga de extra timmarna, som får de bästa resultaten. Detta sticker i ögonen på de som vill tro att framgångar är någon ouppnåeligt som lottas ut till några få lyckliga. Jag är inte ens ledsen att tala om att det inte är så. Och de allra flesta vet EGENTLIGEN att input korrelerar med output. Ändå säger man att människor ”har tur” när de lyckas. Säger som Stenis, ju mer man tränar, desto mer tur har man. De som gör rätt saker, tenderar att ”ha tur”.

Go that extra mile...
Go that extra mile…

Det är inte någon förolämpning mot andra att göra det man kan för att nå sina mål. Att det finns de som missunnsamt blänger på dig för att du hade disciplinen och viljan att göra det lilla extra för att komma lite längre betyder inte att du gör fel. Det betyder bara att du är en smärtsam påminnelse för vissa om att de själva inte tagit sig i kragen och gjort det du gjorde. Således har jag inte ”gått ner” i vikt, jag har tränat häcken av mig bokstavligt talat. Mina meriter i idrott och inom dans beror inte på att jag föddes med en gudabenådad talang för att röra på kroppen. Tvärtom. Jag var ALLTID sist vald på varje gymnastiklektion. Obarmhärtigt sist. Jag har slitit som ett djur för varje framsteg jag gjort. Det är timmar, timmar och ännu fler timmar i dojos, danssalar och på gym som gjort skillnaden.

Mer än en gång har jag mött människor som försöker bortförklara att jag nått längre än de har inom olika områden med att jag har talang. Hur skevt det än verkar, så ligger min medfödda talang inom logiskt tänkande och möjligtvis språk. Det är inte där jag rönt mina framgångar. Inte sedan gymnasiet i alla fall.

Min enda avundsvärda ”talang” bör således vara att jag GÖR. Jag önskar inte. Väntar inte. Jag gör. Och egentligen, hur svårt kan det vara? Vad är det egentligen som fattas för att du ska nå hela vägen? Kom ihåg, det där lilla extra är oftast ”ledigt”.

Annonser

Är du den som försöker lite till?

Jag har länge funderat över vad som triggar människors avundsjuka, egentligen. Jag kan inte se att jag är född med talang för något av de områdena jag verkar inom. Känner flera människor som nått sina framgångar som arbetssegrar, inte gåvor från ovan. Ändå möter vi dagligen människor, som verkar anse att det vi åstadkommit är oförtjänt, och att det måste finnas någon hemlighet bakom, som inte alla har fått del av.

Det kan väl inte vara så enkelt att övning verkligen ger färdighet, och att trägen vinner? Börjar så sakteliga förstå vilken komponent det kunde vara, som är så mystisk och avundsvärd egentligen. Det är att försöka lite till. Och lite till. Att inte ge upp. Försöka igen. Bestämma sig. Nå målen. Jag har svårt att se att inte alla skulle kunna lära sig att bemästra måluppfyllnad, om man bestämmer sig. Kraften i att ha bestämt sig går inte av för hackor. Att ”försöka”, och ”kanske…” lämnar bakdörrar öppna, och talar om att man inte riktigt bestämt sig för att ge allt. Bäst blir det när man kastar sig in med hull och hår och inte ger upp. Försöker lite till. Är du den som försöker lite till? Då är du nog också den som andra avundas. Om inte, så är det enkelt att bli den. Bestäm dig, och försök lite till.

Att du lyckas kommer alltid att störa vissa

Drottning Kristina

Drottning Kristina sa att ”Människor ogilla alltid det som de själva är ur stånd att utföra.”. Det tillkommer också det faktum att männisor lika passionerat ofta ogillar de som är i stånd att utföra dessa dåd. Vare sig deras egna begränsning är reell eller imaginär så blir den som lyckas med det de själva inte tagit sig mot framgång i en nagel i ögat.

Michael Bernoff delar in människor i två kategorier; de som pratar om att få det bättre och de som gör det bättre för sig. Han hade noterat att vissa inte ens när det serverades en snabb och enkel väg till bättre villkor tog för sig. De ville göra som de alltid hade gjort. Den andra kategorin, den som ville ta sig framåt, såg till att göra det. De hakade på varje chans att förflytta sig framåt och uppåt, mot sina mål och mot en bättre tillvaro. Därför kom de också längre.

Kategori två, den som hakar på och ser till att ta sig framåt, är ofta samtalsämnet hos de som inte själva får tummen ur. De ses på med oblida ögon, och deras driv skrivs om till egoistisk och osolidarisk självhävdelse, och andra tristare kategoriseringar. Nej, inte av alla, men av alltför många. När man öppnar ögon och öron så lägger man märke till hur mycket mer tid vissa lägger på att prata illa om den som kämpade och lyckades, än att satsa och lyckas själva. Hur mycket tankemöda som läggs på att ursäkta sina uteblivna framgångar istället för att finna vägar framåt. Varför prioritera att dissa andra som försöker och vill, istället för att själv försöka? Jim Rohn, klok kille, sa att ”De få som gör väcker avund hos de många som bara tittar på.”. Vilken kategori tillhör du?

De som lägger tid och energi på att gnälla över andras framgångar mer än på hur man själv ska ta sig vidare är dömda att aldrig nå sin fulla potential. Hur skulle man kunna utvecklas till 100% när man lägger tid och möda på andra? Har träffat entreprenörer som lagt massor av tid och energi på att kartlägga konkurrenter och försöka förstöra för dem. Gissa vilkas karriärer som blomstrade mest?

Inspireras av de som inspirerar dig. Lär av de som har något att förmedla. Strunta i resten. I resten ingår de som du potentiellt kunde reta dig på, eller de som retar sig på dig. Ingen av kategorierna är värda din tid. De du avundas avundas du av en orsak. Se om du inte kan inspireras till att skaffa dig samma, eller till och med en bättre edge istället för att dväljas i avund.

Så, vilka konkreta handlingar står i tur för dig för att bli en av de avundsvärda, en av de som gör? Vilket blir ditt första steg? Andra kommer att avundas dig. De kommer att försöka välta eller lunta upp din stege du klättrar på. Kom bara ihåg att avund är den ärligaste formen av smicker. De önskar att de var du, för att du vågar, vill och kan. Att du tar dig uppåt påminner dem om vad de själva inte tagit sig för. Oavsett om det gäller karriär, livsstil, relationer eller annat, så är den driftiga ett irritationsmoment för de som inget gör. Inget att bry sig om. Kör hårt!