Callisto

Posts Tagged ‘lyssna på kroppen’

Vem lär oss sunda matvanor, och när?

In hälsa on 13 oktober, 2015 at 16:08

Läste en artikel där skribenten tar upp hur samhället blivit allt mer ätstört. Först ville jag protestera mot ännu en som svartmålar människors hälsosamma vanor, men jag måste nog ge henne rätt i det hon skriver. Allt fler hetsar med mat och träning. Företagen som profiterar på vår strävan att leva hälsosamt gör allt för att vi aldrig riktigt ska känna oss nöjda och bekväma. Men varför är vi så enkla offer för denna hets, egentligen?

peaJag har tänkt på detta i omgångar, bland annat på grund av att jag själv levt med ätstörningar i 20 års tid. Funderade mycket kring varför det verkade nästan omöjligt att hitta någon med riktigt hälsosam och otvungen relation till maten, så att man kunde härma det sättet att göra och tänka. Kom fram till att det inte är så många som har det. Vi lär oss aldrig att äta utifrån våra egna behov.

Så när har man tänkt att folk skulle lära sig att hantera maten på ett sunt sätt? Under hela uppväxten skall man till varje pris ”äta upp”, oavsett om man är hungrig eller inte. Lägg till att många vuxit upp med att mat och godis använts som mutor, tröst och belöning. Man ska också acceptera efterrätterna så inte tant eller mormor blir ledsen. Man ska äta när någon annan säger att man ska äta och mat som någon annan valt åt en, i portioner vars storlek man själv inte kan styra över.

Även när vi senare i livet själva får välja mat så har vi i decennier redan lärt oss att inte lyssna på när vi vill äta eller hur mycket. Hur ska jag veta när jag vill äta? Hur ska jag veta när jag är mätt? Och så undrar man varför så få upplever att de har en sund inställning till mat. Vi har ingen egen inställning till mat. Den har alltid bestämts av andra och vi vet inte hur man ska skaffa en egen som fungerar ens -ish. Att försöken att ta kontroll över maten spårar ur är inte så konstigt när man tänker efter. Vem skulle bistå med vettiga gränser för det projektet..?

För övrigt, med tanke på frågeställningen i artikeln, är gränsen mellan sjukt och friskt för mig densamma som mellan glädje och ångest. Har upplevt både en sjuk hets och ett osunt driv att träna och kontrollera maten, och en lycka över att jobba med min kropp och känna hur den klarar av mer och mer. Har känt ångesten över varje tugga, och glädjen över att äta mig proppmätt på god mat eller godsaker. Det finns stora skillnader. Inte säker på att någon annan än en själv egentligen behöver känna till eller märka av skillnaden. Men när man själv känner att man är över gränsen, att man inte riktigt tänker eller gör rätt, så behöver man ta sig en funderare. Känna efter. Lära sig lyssna på kroppen. Det var i alla fall vändpunkten för mig. För det fanns ingen att härma eller som kunde ge mig vettiga tips. Alla tips handlar om kontroll och mätning, oavsett vem man pratar med. Hur skulle man bli mindre fixerad och neurotisk av det?

Annonser