Callisto

Posts Tagged ‘passiv-aggressiv’

Bästa sätten att blåsa upp en konflikt

In bitcha, kommunikation, konflikthantering on 28 januari, 2011 at 21:41

Det finns några saker som väldigt lätt får en konflikt att springa iväg i intensitet och proportioner. Här kommer en manual till ett riktigt okonstruktivt praktgräl:

Sak eller känslor?

  1. Skyll allt på din motpart.
  2. Kritisera honom/henne på ett personligt plan.
  3. Prata mer än du lyssnar. Avbryt helst.
  4. Lämna sakfrågan och fokusera på dina upprörda känslor.
  5. Utgå från att din motparts syfte är att förstöra för dig.
  6. Tolka allt så att det bekräftar punkt 5.
  7. Dra upp gamla förorätter.
  8. Ge allt för att vinna diskussionen. Seger utropas när motståndaren är förnedrad och förintad.
  9. Uttryck dig så vagt att det inte går att greppa eller bemöta sakfrågan.
  10. Måla upp dig själv som ett offer för den andras ondska och förneka hans/hennes rätt att ifrågasätta eller kritisera dig.

Tyvärr är inte listan ovan endast en parodi på hur konflikter kan hanteras. Det är vanligt förekommande beteenden. Tänk bara tillbaka på konflikter du varit inblandad i eller bevittnat. Hur lätt är det inte att börja ta poäng och släppa fram prestigetänket?

Prestige och ställningskrig, ihop med tävlingar om vem som blivit mest förorättad, kantar väldigt många av de konflikter jag följt, och också många jag varit inblandad i. Det är så lätt att komma ihåg sina egna ömma tår och fokusera mer på dem än på att lösa situationen.

För vissa är det och förblir en sport att vinna konflikter. Vissa söker upp situationer de kan infektera, blåser upp det och skjuter ut sig. Vissa kan eller vill inte förstå att sakfrågan är viktigare än prestige om man vill komma vidare. Inte alla vill komma vidare. Men den som vill undvika långdragna, svårlösta konfliktsituationer bör låta bli punkterna ovan. Vill man däremot skapa lite drama så fungerar listan som manus. Att följa listan är ett väldigt bra sätt att inte vara en sann bitch. Drama Queen på sin höjd. King of Passive Aggressive, kanske. I varje konflikt kan vi välja en roll och ett beteende. Vad väljer du? För att vara en sann bitch behöver du vara rak och ärlig om vad du tycker, liksom om din agenda, och både kräva din och acceptera andras rätt till avvikande åsikter.

Annonser

Bitch, eller bara jobbig vardagsmartyr?

In bitcha on 16 januari, 2011 at 18:11

Att vara bitch är ett heltidsjobb, ett livskall, och ett sätt att ta tillvara sina egna intressen, nå sina mål och leva det liv som betyder något för en själv. I bitchigheten, för att den ska vara 100% och äkta, ingår att man är ärlig mot sig själv och andra. Ingår gör också att öppet göra klart vilka behov man har,  och vad man vill, istället för att förvänta sig tankeläsning, och givetvis *!!!* att acceptera att även andra uttrycker sina behov och önskemål. Jag har fått frågan om man kan lära ut bitchighet till män. Eftersom många beteendevetare påstår att passiv-aggressivt beteende är vanligare bland män, så kan vi säga att den här texten blir en typ av bitch-skola för män.

Inte alla verkar ha förmågan att uttrycka ”Jag vill…”/”Jag vill inte…” på ett sunt och ärligt sätt. Tvärtom kan de be oss bortse från deras behov, eller förminska dem. De kan själva föreslå att någon annans behov alltid ska komma först, och agera därefter, för att sedan visa sitt missnöje på ett totalt orelaterat sätt i ett lika orelaterat sammanhang.

Det är våra vardagsmartyrer, de passiv-aggressiva. De som tycker att de är otroligt smarta, eftersom de aldrig behöver be om vad de vill, men får andra att göra som de vill ändå. De som surar, hänger läpp, tycker synd om sig själva eller kör repressalier när de inte får som de vill. Omgivningen lär sig ofta snabbt att det är enklast att göra dem till viljes. Det är oftast enklare än att bena ut det diffusa ok av skuldkänslor som plötsligt landar på ens axlar annars. Enklare att tiga om sina önskemål än att mötas av muren Oförståelse, eller den värsta av dem alla; Tystnaden.

Vardagsmartyrerna är de som aldrig skulle be om vad de vill ha, eller säga ifrån öppet, men som håller sin omgivning gisslan genom att med närmast övernaturlig precision skjuta skuldpilar rätt in i våra själar, om vi inte hinner se vad som håller på att hända. De är The Exclusive Travel Agents for Guilt Trips. Och ju mer omgivningen viker, desto mer kan martyrerna få utan att någonsin behöva ställa krav eller ta plats på ett normalt och ärligt sätt. Man kan inte heller säga till dem att de ber om för mycket, för de ber ju aldrig om något. Inte direkt. Men de kör ett känslomässigt terrorvälde med sin omgivning som trälar.

Vardagsmartyrens karaktärsdrag

Själva ser de sig som offer för omgivningens enorma och svårbegripliga krav. De försöker ju. De är ju så snälla. De vill ju så väl. Den Snälla Personen är tyvärr väldigt ofta av topp-rang på martyrskalan. Snällheten är ett medel för att desarmera alla besvärliga krav, all kritik, och alla önskemål om ändrat beteende. Snällheten används som bollträ, och det som kommer tillbaka är ett skitlass av skuldkänslor.

Känner du igen dig i detta beteende, sluta genast. Det är fegt, elakt och otroligt sårande för de omkring. Läser du den här bloggen är du sannolikt i en ålder där du på riktigt kan ta ansvar för dina handlingar, och då finns ju inga ”ung och dum”-ursäkter kvar att gömma sig bakom. Det enda rätta är att börja ta plats och ställa krav på ett öppet och ärligt sätt.

Känner du igen beteendet från din omgivning, börja ifrågasätta! Ta inte emot biljetten till The Guilt Trip. Kräv att få behålla sakfrågan istället. Ingen är så snäll att de inte gör fel, eller inte kan ställas till svars för sina handlingar. Om de mystiska protesterna dyker upp, fråga vad de handlar om, egentligen. Det kan ta tid att få respons på sina krav. Ibland får man det inte ens. Men att göra klart att man ser igenom spelet och inte tänker spela med gör ibland underverk för kommunikationen. I vilket fall så gör det underverk för ens sinne. Att sätta ner foten och inte låta sig svepas med i skulddansen är befriande och återuppbyggande, medan det är nedbrytande och smärtsamt att styras med diffusa repressalier och känslomässig utpressning.

Oavsett vilken sida du står på, dags att sätta ner foten för öppen och ärlig kommunikation, och med det bättre och stabilare relationer. En riktig bitch hänger sig inte åt finter. Hon, eller han, har en klar och tydlig agenda. Både inför sig själv och sin omgivning. Skillnaden? Den är enorm, framförallt i fråga om kvalitét på relationerna man kan ha.